Fuchsia

Verkar som att fettdebatten har vaknat till liv igen, har varit på första sidan i GP i flera dagar nu. Idag var det en professor som ansåg att glassen är roten till all fetma, lösningen på det hela är att sluta äta glass. Men gud så tråkigt, man får väl använda sitt sunda förnuft och äta med måtta.
Och sen har vi den där Annika Dahlqvist-dieten, ni vet den där fett-dieten. För det första måste det vara fruktansvärt äckligt att äta så mycket fett (jag har knappt smör på bröd och fett i kött ger mig kväljningar), för det andra kan det inte vara bra för kolesterolvärdet oavsett vad människan säger. Kan säkert tänkta mig att man går ner i vikt med den dieten eftersom man inte äter så mycket kolhydrater/socker men för en aktiv person som tränar flera gånger i veckan kan det ju inte vara bra. Den mest lättillgängliga energikällan vi har i kroppen är ju glykogen (som byggs upp av kolhydrater), det är den energin som frisätts snabbast efter ett tag börjar vi även använda fett som energikälla. Om man minimerar glycogen-förrådet måste man istället använda fett som sin huvudsakliga energikälla, men det tar mycket längre tid att frisätta fett än att frisätta glykogen så lär man bli ganska trött och seg. Dessutom är hjärnans enda energikälla kolhydrater så för lite kolhydrater borde göra att man blir seg i huvudet också.
Tror på min egen mirakeldiet som bygger på sunt förnuft. Den går ut på att om man äter varierat och inte alltför onyttigt (men man måste ju få unna sig lite gott ibland) och tränar (detta är nästan viktigare än att äta rätt)
 så mår man bra och ha en normal vikt.
Det finns inga mirakeldieter eller några andra genvägar till viktminskning som håller i längden. Det är bättre att gå ner några hekto i månaden under flera år än att rasa flera kilo på bara några månader det håller inte i längden.